Och då när man ligger här as ledsen så börjar jag alltid tänka på mig själv (ego) och allt runt om kring mig, nu eftersom att klockan är över tolv så åker vi om två dagar. Två jävla dagar?!

Hur ska jag hinna spendera miljontals timmar med min bästavän som jag vill hinna göra med henne innan jag åker, det är typ det enda jag verkligen gruvar mig för med tanke på att jag vet att jag inte hinner det då det inte är så många timmar på två dygn... 

Ni förstår, hon åker ju också iväg, fast hon flyttar till USA och blir borta iaf ett år då hon ska jobba dom au pair och sen har planer på att ta över världen, vilket jag inte ens tvekar på att hon kommer göra, min fina. 

Så på minst ett år så kommer vi inte ha våra otroligt roliga bilturer tillsammans, inte kunna sitta och bara vara fula tillsammans och äta naturgodis från kvantum osv, på minst ett år, det är fan över 365 dagar och det är en fruktansvärd lång tid... 

Nu sitter jag och skriver en hel novell/roman or what ever it's called, om min helt underbara vän, som ALLTID är där för mä. Men nu vet ni andra också hur mycket jag kommer sakna henne, och ni kan ju själva tänka er att vara ifrån någon så värdefull så pass länge, hur kul ni skulle tycka det var liksååm...

Löv yu sistah from another mistaaah 👭